Om män och böcker

Vem skriver bättre om män och böcker än en man? Jag lämnar plats för Göran, min man som utanför bloggvärlden arbetar som statlig utredare.

Det är ett faktum att män inte läser böcker i samma grad som kvinnor. Vad som läses är också könsbundet. Män läser hellre böcker som är skrivna av och om män, medan kvinnor läser böcker av och med båda könen. Frågan är om vi därmed har identifierat ett problem som bör hanteras av samhället? Är målet att män ska ha samma läsvanor som kvinnor? Som kulturintresserad man, gift med en litteraturvetare och pappa till två söner har jag funderat en del på det.
  Själv växte jag upp med böcker och läsning som självklara delar av livet. Det fanns inget överflöd av litteratur hemma, men böcker var återkommande födelsedagspresenter och julklappar, bl.a. klassiska äventyrsromaner som De tre musketörerna och Jorden runt på 80 dagar. När jag var i mellanstadieåldern på 1960-talet införde mina föräldrar också något som kallades för ”månadsbok”. I slutet av varje månad fick jag pengar så att jag kunde gå att köpa en egen bok. Det fanns visserligen ett villkor, att jag inte samtidigt skulle läsa eller köpa serietidningar, men det var ett lätt val. Med tiden blev det en ansenlig samling med Wahlströms gröna serie. Tvillingdeckarna och Biggles var mina favoriter.
  I vuxen ålder har jag fortsatt att läsa böcker och bokhyllan har växt. Läsandet går dock i vågor. Periodvis läser jag mycket och intensivt, men emellanåt kan det dröja innan något nytt bokprojekt kommer igång. Jag har helt enkelt blivit mer kräsen med åren och det hänger i sin tur samman med övertygelsen om att läsning inte handlar om något annat än den egna lusten, om det jag själv får en behållning av att läsa. Att läsa böcker av hög kvalitet är en belöning i sig och för mig råkar det i första hand vara böcker av manliga författare som lockar. Det får inte finnas något tvång inblandat, vare sig det handlar om att läsa överhuvudtaget eller om att läsa vissa böcker, för då försvinner lusten.
  Den inställningen låg också bakom hur vi uppfostrade våra söner. Vi läste för dem när de var små, vi visade med våra bokhyllor att böcker är naturliga delar av ett hem och vi gav dem böcker att läsa själva när de blev större. Men vi sa aldrig att de var tvungna att läsa för att bli bättre människor eller för att de skulle må bra. Var det en framgångsrik strategi? Det vet vi inte än, men framför allt är frågan fel ställd. Lika lite som jag själv vill känna mig tvingad att läsa vissa böcker, lika lite kan jag se det som ett problem om sönerna väljer att ägna sig åt andra saker som kan vara väl så utvecklande.
  Människors läsvanor är alltså högst personliga och avgörs av vars och ens lust att fördjupa sig i en bok. Läslust går inte att kommendera fram och det är därmed inte heller ett samhällsproblem om män läser i mindre grad än kvinnor eller om män läser andra böcker än kvinnor. I alla fall så länge det finns god tillgång på litteratur av hög kvalitet.

Göran Blomberg