Långtråkighet, isolering och 12 timmar av hopplös tristess efter lektionernas slut som måste fyllas med något. Det är den fond mot vilken händelserna i Robert Musils debutroman Den unge Törless förvillelser från 1906 utspelar sig. Trots föräldrarnas tveksamhet får Törless igenom sin vilja och får börja på den avlägset belägna elitskolan, något som givetvis sporrar honom att stanna kvar trots vantrivseln. Här finns mycket stoff att hämta för internatskolehataren, och hur avskildheten i sig kan skapa en grogrund för utstötning av dem som uppfattas som svagare, kroppsligen eller andligen.
Om nu frågan om internatskolornas vara eller inte vara inte får en att ligga sömnlös om nätterna finns det många andra anledningar till att läsa boken, inte minst språket med sina växlingar mellan reflektion, beskrivning och dialog. I Musils sällskap får man känna sig intelligentare än vad man är och blir dessutom road på vägen, som i beskrivningen av den svärmiske Törless försök att läsa Kant: ”När han utmattad upphörde efter ungefär en halvtimme hade han bara hunnit till sidan två, och svett trängde fram i hans panna.” Själv hittade jag den på ett antikvariat i en pocketutgåva i Delfinserien från 1969, ett annat tips är väl biblioteket.
Yvonne Blomberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar