Här kommer ett tips till dig som råkar ha missat det moderna
genombrottet i nordisk litteratur – den enda bok du behöver läsa är Niels Lyhne
av Jens Peder Jacobsen.
Man behöver inte ens känna till något om vad striden handlade
om, det räcker med att vara uppmärksam när man läser den här lilla pärlan från
1885. De långa idealistiska utläggningarna med överlastat och sötaktigt prat avslutas
ofta med ett torrt konstaterande och den svärmiske tas ned på jorden lika
effektivt som den stackars huvudpersonen Niels Lyhne själv.
När den unge men farbroderlige Niels svärmar för fru Boye,
som egentligen är äldre och mer erfaren än han, och talat länge och väl om Kvinnan
och sin högt syftande kärlek säger hon frankt: ”Jag föraktar fantasi” och ”vi
är ju gudomliga nog som vi är!” Och tillägger: ”Jag kallar det våld mot vår
natur. Jag kallar det dressyr. Mannens kärlek är dresserande.”
Kallt konstaterar författaren om huvudpersonen: ”En grå dag
i mars blev han skjuten i bröstet.”
Romanen är inte känd för sin goda komposition och den har
onekligen ett konstruerat drag över sig. Karaktärerna träder fram på rad som i
ett medeltida klockspel för att i tur och ordning spela sina roller som
representanter för en viss idé eller livshållning. Men en verkligt bra
författare kan inte dölja sin förmåga – ta bara scenen där Niels sakta gungar
fru Boye fram och tillbaka, fram och tillbaka i gungstolen i den tomma,
solbelysta lägenheten och känn hur lusten pulserar lika andlöst tung ännu idag efter
150 år.
Yvonne Blomberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar