Min livskamrat Göran gick bort i juni 2024. Här är Göran på Stadshusets gård inför en konsert, och det är en av mina favoritbilder på honom från det sista året.
Vad läser man när ens bästa vän och ständiga samtalspartner sedan mer än 40 år sedan tystnar? Efter den första tiden då allt liksom gled isär och jag inte kunde läsa något alls, blev det så småningom en märklig blandning som jag tänkte sammanfatta i några inlägg.
Mitt första sällskap blev Joan Didions bok Ett år av magiskt tänkande som jag skaffade i en diffus tro att den skulle lindra sorgen genom att lära mig att ”tänka magiskt”, något den absolut inte gjorde. Didions tillbakablick på sitt första år efter att hennes man hastigt gått bort visade sig istället vara en ganska kärv granskning av vad som hände och hennes reaktioner, och inte minst hennes föreställningar om att hon hade kunnat påverka det som skedde. Jag ska inte säga att hennes nyktra skildring tröstade mig för hon hade ingen tröst att ge, men hennes insikter hjälpte mig ändå vidare fast på ett annat sätt än jag hade trott. Hon öppnade dörren till ett sorgens landskap som jag inte hade sett förrän jag själv hamnade där. Det var en lisa att slippa all sentimentalitet och jag läste den dagligen i kanske en månad.
